Allhelgonaklostret som det kallades, byggdes på det som numera brukar kallas för Helgonabacken som man ser i den första bilden nedan och där finns numera Universitetsbiblioteket, Lunds universitet.
Klostret är fortfarande ganska dåligt arkeologiskt undersökt men kartan i nästa bild nedan visar ungefär var man tror att klosterlängorna fanns med den stora klosterkyrkan i norr. Klosterkyrkan var omkring 50 meter lång och hade troligen ett torn i väster och en krypta under koret. Långhuset var treskeppigt och sidoskeppen fortsatte runt den halvrunda absiden.
Marken för klostret donerades troligen av Svend Estridsens son, kung Harald Hein. Kanske gick marken i arv från Torgisl Sprakalägg som kan ha varit Harald Heins farfars far, för han nämns på den s.k. Lundagårdsstenen som vi berättade om i ett tidigare inlägg. Den står numera i entrén till Lunds universitetsbibliotek men kan ha stått på något slags stormannagård på Helgonabacken i slutet av 900-talet.
Klostrets första munkar var troligen benediktinbröder från Köln som biskop Ricwald kallade till Lund och klostrets första abbot hette Hartvig som tidigare var knuten till klostret Sankt Pantaleon i Köln. De kom senare också att ingå brödraskap med Sankt Laurentius kaniksamfund vid Lunds domkyrka och med kanikerna i Dalby kloster och Allhelgonaklostret som var ett av Danmarks äldsta kloster fick tidigt en hög ställning. År 1206 beslutades det att abboten vid Allhelgonaklostret skulle vara ledare för samtliga benediktinkloster i Danmark och att benediktinorden skulle samlas till generalkapitel vid Allhelgonaklostret i Lund vart fjärde år.
Vid klosterkyrkans nordöstra sida fanns det en stor oregelbundet formad damm som under 1800-talet kallades för Vanningadammen. Det mesta av den ursprungliga dammen har fyllts igen men en liten del av den finns kvar än idag https://goo.gl/maps/sVmNDsNMb7rP4UrRA och man ser den i nästa bild nedan.
Från den dammen rann det ett bäckflöde söderut ner mot stadsområdet och det var troligen det bäckflödet som försåg en damm med vatten ungefär där kryptan till Lunds domkyrka finns numera. Det kan ha varit i den dammen som vattnet hämtades för att döpa de första kristna i Lund i Harald Blåtands stavkyrka på 970-talet. Brunnen i kryptan till Lunds domkyrka får troligen också sitt vatten via något underjordiskt källflöde från Vanningadammen.
Klostret utnyttjade troligen vattnet från Vanningadammen för kvarndrift eftersom det lutar neråt där och för fiskodling i fyra dammar som de anlade ungefär där man ser dammarna i kartan. Den norra av de dammarna är den som finns kvar än idag som dammen utanför Lunds universitetsbibliotek https://goo.gl/maps/da4s9NXwJHajiQvo7 och man ser den i nästa bild nedan. De övriga av de anlagda dammarna fylldes däremot igen under 1800-talet.
Numera finns det inte mer än de två dammarna och lite rester av klosterkyrkans murar kvar som minne av det som en gång i tiden var Allhelgonaklostret. Ett minnesmärke som man ser i nästa bild berättar om att Allhelgonaklostret fanns där en gång i tiden och i de få resterna av klostrets murar ser man fortfarande röda fragment av det tegel som den en gång var byggd med.
I 1070-talets Lund som vi rör oss i nu, på tröskeln till medeltiden, hade Lund två kyrkor av sten, nio stavkyrkor och något slags klosterverksamhet där domkyrkan fanns samtidigt som Allhelgonaklostret började byggas.
Nu har vi två inlägg kvar i den här serien om Lund för tusen år sedan och med de inläggen berättar vi om hur Lund tog steget in i medeltiden och blev katolska kyrkans centrum för hela Skandinavien. Det gjorde att Lund så småningom kom att ha 22 kyrkor och fyra kloster och det första av dem var alltså Allhelgonaklostret som vi just har berättat om.
Det första av de två återstående inläggen om Lund för tusen år sedan kommer om drygt en vecka och då ska vi berätta om hur nästa stora kyrkobygge i Lund påbörjades av en kung som ville att Lund skulle ha en metropolitankyrka som i prakt och elegans saknade nordiska motstycken. Ja, ni anar kanske redan vilken kyrka vi tänker på
No comments:
Post a Comment