Stortorget i Lund

Tänk er hela Stortorget  i Lund täckt av ekplank! Det låter kanske som en omöjlig tanke men så har det faktiskt varit en gång tiden!:)

I början av 1100-talet när Lund just hade blivit ärkesäte för hela Skandinavien, genomförde den danska kungamakten en monumental satsning för att göra Stortorget till stadsbebyggelsens absoluta mittpunkt, som det berättas om det i det stora verket om Lunds historia. Det var en jättelik ekonomisk investering och när torget stod färdigt var det ett enastående uttryck för kungens makt och ambition.

Lund blev ärkebiskopssäte (1103) för en kyrkoprovins som omfattade hela det kristna Skandinavien

Den ende som överlevde när Knut den Helige och hans följe mördades, i Sankt Albani kyrka i Odense den 10 juli 1086, var Knuts bror Erik. Han blev Danmarks kung år 1095 och kallades därefter för Erik Ejegod. Han tog aktivt ställning för påven mot den tysk-romerske kejsaren i investiturstriden och det gjorde att planerna på att upprätta ett danskt ärkestift återupptogs igen.
Investiturstriden var en konflikt mellan den tysk-romerske kejsaren och påven om makten över kyrkan där båda sidor ansåg att de hade fått makten över kyrkan från Gud. Påven bannlyste ärkebiskopen i Hamburg-Bremen vid två tillfällen för hans illojala handlingar och ärkebiskopen bannlyste Erik Ejegod av någon okänd anledning. När Erik Ejegod reste på pilgrimsfärd hösten 1098 och träffade påven Urban II för kyrkopolitiska överläggningar så var det i första hand för att diskutera var bannlysningen av Erik Ejegod, men upprättandet av ett danskt ärkestift diskuterades också. Förmodligen var det då som förutsättningarna och påvens krav för att upprätta ett danskt ärkestift utreddes och klargjordes.
När Erik Ejegod återvänt hem till Danmark igen så påbörjades förberedelserna för att uppfylla de krav som påven hade ställt upp. Vid två tillfällen skickade han kungliga sändebud till påven för att informera om hur det gick och för att fortsätta förhandlingarna. Den första uppvaktningen, som troligen gjordes år 1099, handlade i första hand om Knut den Heliges helgonförklaring. År 1101 avled ärkebiskopen i Hamburg-Bremen och då hade den tyske kejsaren inte längre någon bundsförvant i norr. Det öppnade troligen vägen för Erik Ejegod och påve Urban II och den andra uppvaktningen med kungligt sändebud till påven, som gjordes år 1101, var helt inriktad på ärkestiftsfrågan.
Påve Paschalis II svarade på den andra uppvaktningen med att skicka en påvlig legat till Danmark omkring årsskiftet 1102–1103 för att undersöka vilken av städerna Lund och Roskilde som var bäst lämpad för att bli ärkebiskopssäte. Svend Estridsen hade föredragit Roskilde men de av hans söner som ärvde kronan föredrog Lund. Lunds gynnsamma kommunikativa läge men framför allt de starka personliga banden mellan kungafamiljen och kyrkans företrädare i Lund gjorde att valet föll på Lund.

Kungsgården i Lund. Del 2

Vi har berättat om byggnader på kungsgården i Lund i flera tidigare inlägg och nu ska vi sammanfatta det vi har berättat hittills och berätta om ytterligare två byggnader och en kyrka till som också byggdes på kungsgårdens område som man ser i kartan nedan. De vi har berättat om tidigare är Harald Blåtands stavkyrka (1) som troligen byggdes där på 970-talet, kyrkan Sankt Clemens (2) som kung Knut den Store troligen lät bygga i slutet av 1020-talet, den romanska stenbyggnaden under Lunds domkyrka (3) som troligen byggdes omkring år 1030 som en byggnad för klosterverksamhet som var föregångare till Den helige Laurentius gemenskap, dvs. Lunds domkyrkas kaniker, och torgkorset (4) som restes vid kyrkogårdens södra gräns omkring 1042.

Här restes ett högt torgkors omkring år 1042 i Lund

I det förra inlägget berättade vi om den romanska stenbyggnad som det finns lämningar av under Lunds domkyrka, se kartan i den första bilden nedan, och sa att det troligen var en byggnad för något slags klosterverksamhet. Troligen en föregångare till Den helige Laurentius gemenskap som senare blev det alltmer sekulariserade kaniksamfundet för Lunds domkyrka.

I området söder om där Lunds domkyrka finns nu fanns det en kyrkogård från omkring år 1030 och vid dess södra gräns, ungefär där man ser korset i kartan nedan, restes omkring år 1042 vad man tror var ett högt kors https://goo.gl/maps/1sVzEHebVUe6hJ2S6.

Söder om kyrkogården fanns torget, det som numera är Stortorget men som sträckte sig längre upp vid den tiden och under hela medeltiden.
Nästa bild föreställer en färglagd version av hur den dåvarande arkeologen Ragnar Blomqvist tror att korset kan ha sett ut.

I samband med en arkeologisk undersökning år 1944 hittades lämningarna av ett 1,5 gånger 1,5 meter brett fundament som var fyllt med stora stenar som höll resterna av en stolpe på plats i mitten av fundamentet. Stolpen hade en diameter på hela 62 centimeter och var nedgrävd med 1,5 meter under den dåvarande marknivån vilket tyder på att stolpen måste varit väldigt hög.

Ett av de viktigaste dokumenten i Lunds historia

”I den heliga och odelbara Treenigheten Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Vi önskar att alla i Kristus trogna skall veta hur jag, Knut, fjärde son till kung Magnus [dvs. Svend Estridsen], efter att ha ärvt riket av min fader har doterat den helige Laurentius visserligen ännu ej fullbordade kyrka i Lund…Handlagt i Lund den 21 maj 1085”