Kyrkobyggnation i Lund under medeltiden

När Knut den Stores son kung Hardeknud dog år 1042 föll Nordsjöväldet med Danmark, England och Norge samman och då var det inte längre självklart att en engelsk biskop skulle få styra över de danska stiften i en kyrkoprovins där ärkebiskopen fanns i Hamburg-Bremen.
När Svend Estridsen blev Danmarks kung år 1047 så insåg han betydelsen av att regera i nära samarbete med kyrkan och ville att Danmark skulle få bilda en egen kyrkoprovins som var självständig från det tyska ärkebiskopssätet. Därför inledde han förhandlingar om det med Påven år 1052 men ärkebiskopen i Hamburg-Bremen reagerade starkt över risken att få sin maktställning försvagad.
Det slutade med att Svend Estridsen fick lägga planerna på en dansk kyrkoprovins åt sidan tills vidare och istället försöka samarbeta med ärkebiskopen. De danska stiften var också för få för att kunna bilda en egen kyrkoprovins så efter förhandlingar med ärkebiskopen och den tyske kejsaren inrättades fem nya biskopsstift år 1059 förutom de fyra biskopsstiften som redan fanns i Ribe, Odense, Roskilde och Lund.
Ett av de nya biskopsstiften inrättades i Dalby med Egino som biskop och han företrädde tysk mission. Engelsmannen Henrik som redan var biskop i Lund blev nu biskop för Lunds stift. På så sätt gav Svend Estridsen plats för både tysk och engelsk mission. Henrik räknas än idag som Lunds stifts förste biskop och Drotten som man ser i den första bilden nedan, som blev Henriks biskopskyrka, kan ses som Lunds första domkyrka.

Svend Estridsens kyrkopolitiska ambitioner ledde också till den första vågen av kyrkobyggnation i Lund. Tidigare fanns det bara två kyrkor, kungsgårdskyrkan Sankt Clemens och Drotten, eftersom Harald Blåtands stavkyrka från 970-talet och Svend Tveskægs stavkyrka från omkring 990 var borta sedan länge. Men fram till omkring år 1060 byggdes det nio stavkyrkor till i Lund och kartan i nästa bild nedan visar var de fanns.

Alla stavkyrkorna utom de två närmast Drotten, som är den södra av de två grå kyrkorna i kartan, ersattes dessutom på 1100-talet av kyrkor byggda med sten när nästa våg av kyrkobyggnation inträffade i Lund. En våg av kyrkobyggnation som gjorde att Lund kom att ha 22 kyrkor och 4 kloster med klosterkyrka under medeltiden. De resterande bilderna nedan visar fyra av de platser där det byggdes stavkyrkor fram till omkring år 1060 varav tre ersattes med kyrkor byggda av sten under medeltiden.

Den östra Kattesundskyrkan som byggdes nära Drotten är den ena av de två stavkyrkorna som byggdes i Lund på 1050-talet som inte ersattes med en kyrka av sten under 1100-talet. Den var 27 meter lång och 11 meter bred och är den största stavkyrkan som har hittats i Norden. Vit gatsten i trottoaren visar var några av kyrkans väggar fanns en gång i tiden.
En intressant sak med de stavar eller stolpar som fanns kvar då kyrkan undersöktes arkeologiskt är att några av dem tidsbestämdes till omkring år 850, dvs. mer än 100 år innan Harald Blåtands stavkyrka byggdes som den första stavkyrkan i Lund på 970-talet. Var dessa stavar har kommit från vet man inte men en förklaring som ligger nära till hands är de skulle kunna ha ingått i någon byggnad i järnålders- och vikingastaden Uppåkra förut som t.ex. dess kulthus.

Här i kvarteret Maria Minor vid Botulfsplatsen  byggdes det en stavkyrka omkring år 1060 som kallades för capella sanctae Mariae in foro vilket betyder Sankta Maria vid torget. Den hade ett kor som var 8 gånger 8 meter och ett långhus som bör ha varit ca. 16 meter långt och 10 meter brett. Väggarna bestod av plankor som var gjorda av stammen från ek som klyvts och där stammens naturliga rundning sen används som väggens utsida. Inne i kyrkan fanns det två rader med grova ekstolpar som bar upp taket och gjorde att kyrkan var treskeppig.
Någon gång under perioden 1059–1103 skänktes kyrkan tillsammans med en massa gårdar av kung Erik Ejegod till prostämbetet vid domkapitlet. Det talar för att kyrkan grundlagts av någon tidigare närstående till honom.
Omkring år 1100 ersattes stavkyrkan av en kyrka byggd med sten. När det senare byggdes en annan större Mariakyrka i kvarteret Maria Magle (större) så började den här Mariakyrkan kallas för Maria Minor (mindre).

Här i sydvästra hörnet av kvarteret Grynmalaren  fanns det en kyrka av sten som byggdes på 1100-talet och var helgad åt det heliga korset, det vill säga det kors som Jesus korsfästes på. Kyrkan och dess kyrkogård undersöktes delvis 1957 och då konstaterades ett gravskikt som var äldre än kyrkan av sten och det visar att det indirekt att det har funnits en äldre träkyrka där tidigare. Den träkyrkan förmodas ha byggts under den första vågen av kyrkobyggen i mitten av tusentalet.

I det här kvarteret där Katedralskolan också finns  har det också hittats gravar som indirekt visar att det måste ha funnits en träkyrka som byggdes där i mitten av tusentalet. Sannolikt har den träkyrkan haft en klockstapel också och varit helgad åt aposteln Andreas liksom den stenkyrka som byggdes där senare. Själva kyrkan har inte kunnat undersökas arkeologiskt men gravar från mitten av tusentalet och en del lämningar av stenkyrkan har hittats i samband med flera arkeologiska undersökningar.

Nästa inlägg om Lunds äldsta historia kommer handla om Lunds och Skånes första kloster. Men först vill vi berätta lite om Eginos biskopskyrka i Dalby. Ett besök i det kulturhistoriska Lund blir nämligen inte komplett utan ett besök i Nordens äldsta stenkyrka också.