Drottens kyrkoruin i Lund

Drottens kyrkoruin är ruinen som man kan se på efter den vikingatida och medeltida kyrkan Drotten i det obemannade källarmuseet Drottens kyrkoruin, se den första bilden nedan. Men konturen efter kyrkans murar finns också markerade med grå sten i trottoaren, se nästa bild, något som många missar att lägga märke till när de går eller cyklar förbi där.

Tyvärr är öppettiderna för Drottens kyrkoruin begränsade och t.ex. är det helt stängt under söndagar och under några veckor under sommaren. Så under sommaren är det många som rycker i dörren för att bara upptäcka att det är stängt. Men ett annat problem är att dess häftiga historia inte framgår särskilt väl av information som presenterar den i museet. Därför ska vi berätta dess historia i två inlägg om Drotten.
Det har varit svårt för arkeologerna att slå fast när Drotten började byggas men det är troligen Svend Tveskægs son, Danmarks kung Knut den Store, som lät bygga Drotten i början av 1020-talet. Det sammanfaller med att han utsåg den engelske prästen Bernhard till biskop. Liksom den stavkyrka som hans far, Svend Tveskæg, byggde så var Drotten helgad åt både Trefaldigheten (Trinitatis) och åt Frälsaren (Salvator) och dess dubbla patrocinium beror troligen på engelskt inflytande. Trefaldighetskyrkorna hade nämligen dubbelt patrocinium även i England.
I nästa bild nedan ser man hur kyrkan Drotten såg ut på 1060-talet men det var bara den östra tredjedelen av långhuset, koret och absiden som byggdes från början. Det verkar nämligen som om det fortsatta bygget av kyrkan stannade av när Bernhard dog omkring år 1030.

Så den första kyrkan var liten och hade en planlösning som visas i nästa bild med två gravkammare märkta med (1) resp. (2). I den sista bilden nedan ser man var gravkamrarna fanns i förhållande till den grå markeringen i trottoaren.

I gravkammaren (1) på en finaste platsen under koret lade Knut troligen ner sin far Svend Tveskægs kvarlevor. En direkt anledning till det skulle kunna vara att stavkyrkan tagits ur bruk efter att den hamnat under ett tjockt lager dy sedan en stor damm norr om den tömts. I den andra större gravkammaren under långhuset fick Bernhard troligen sin sista vila. Gravkamrarna täcktes av ett trätak och försågs möjligen med låga valv men de användes som just gravkamrar och inte som något slags krypta.
Knut den Store lade alltså troligen ner sin far Svend Tveskægs kvarlevor i gravkammaren (1) när den första etappen av Drotten var färdig på 1020-talet. Men båda gravkamrarna var tomma när ruinen undersöktes i samband med en omfattande arkeologisk undersökning mellan 1982 och 1984. Var deras kvarlevor tagit vägen sen finns det ingen information om. En naturlig förklaring är förstås att de skulle kunna ha förts till Lunds domkyrka i början av 1100-talet när den tog över Drottens roll som Lunds biskopskyrka. Var under domkyrkan som kvarlevorna i så fall ligger begravda är det ingen som vet, och inte heller om de ens flyttats dit.
Den som så småningom återupptog bygget av kyrkan Drotten och såg till att den byggdes färdig så som den ser ut i bilden nedan var Lunds näste biskop, den engelske prästen Henrik. Han räknas än idag som Lunds stifts förste biskop och vi ska berätta mer om honom så småningom. Men först ska vi se oss om på kungsgården igen för att se allt som har hänt där under tusentalets första årtionden.